Monday, October 20, 2008

కడుపులో కన్నీళ్ళను ఎందుకు దాచుకోవడం...?

మనం ప్రాణంగా ఇష్టపడే వాళ్ళు మన తప్పు లేకుండా మననుండి విడిపోదామనుకుంటే ఆ బాదా,కష్టం మనసు లేని వారికైనా వస్తుంది.అ క్షణంలో ఏదోఒకటి చేసుకోవాలి అనిపిస్తుంది. మరి భరించలేనపుడు చచ్చిపోవాలి అనిపిస్తుంది.కాని అ సమయంలో కూడా పిచ్చిమనసు అవతలి వారి గురించే ఆలోచిస్తుంది.విడిపోవడం బాహ్యంగానే అయిన వారి ఙ్నపకాలు ఎప్పటికి తీపిగురుతులుగానే మిగిలిపొతాయి. కాని మళ్ళి భవిష్యత్తులో దేనినైన పొగొట్టుకునేటప్పుడు మాత్రం బాదా అనేది చాలా భయంకరంగా ఉన్న ఆ బాదాను చుపే కన్నిళ్ళు మాత్రం కడుపులొనే ఉండిపొతాయి.

ఎందుకంటే చుట్టూ ఉన్న పరిస్తితులు అలాంటివి.పరిస్తితులు పాముల్లా మన చుట్టూ ఉండి సూటి,పోటి మాటలాతో కాటెస్తాయెమో అనే భయం.అందుకే "కన్నీళ్ళను కూడా కలల్లా ఆ సమయంలో కరిగిపోమంటుంది మనసు". నిజమే! కాని జరిగిన తప్పులు ఎన్నైన,జతను వీడిన మనుషులు ఎవరైనా అది మన మంచికే అనుకుంటే అది కొంతకాలం తరువాత మానడానికి అవకాశం ఉంటుంది.కాని కొన్ని విషయాలు ఎంత మరచిపోదామన్న మరపురాదు. ఎందుకంటే గతం మన నీడవంటిది.ఏదుటివారితొ ఏమ్మాట్లాడుతున్న, ఏంత సంతోషం నటించినా అవతలి వ్యక్తి మనపై ప్రేమ చుపించినపుడుడల్లా గుర్తుకు వస్తుంది గతంలో చేజారిన క్షణలు,మరపురాని ఙ్నపకాలు.
బహుసా ఇదేనేమో జివితం అంటే...

పువ్వుల్లో తేనే దాగుందామన్నా తుమ్మేదకు ఎక్కడ ఉందో తెలియకుండా ఉండదుగా,
నీళ్ళల్లో మీనం దాగుందామన్నా జాలరికి ఎలా పట్టూకోవాలో తెలియకుండా ఉండదుగా,
మేఘల్లో చినుకులు దాగుందామన్నా గాలికి దానిని ఎలా బయటకు తేవాలో తెలియకుండా ఉండదుగా,
అలనే మనిషి పోగొట్టుకున్న క్షణలు దాచుకుందామనుకున్నా అంతరాత్మకు ఎలా గుర్తు చేయ్యాలొ తెలియకుండా ఉండదుగా.

మనసులో ఎముందో కనుక్కొవడానికి ఏమందులు ఉండావేమోగాని,మనసాక్షికి తెలుసుస్తుందిగా...చేసిన నేరాలు,మొసపోయిన క్షణలు,చేజారిన బందాలు.ఓరున కురిసే వానలో ఉప్పెన ఉందోలేదో,ఎదురువచ్చే శకునంలో మంచి ఉందోలేదో,ఆగిపోని కాలంలో వేగం ఉందోలేదో,తెలుసుకోలెము, వాటికి తెలియదు.ఎందుకంటే వాటికి జీవం,జీవితం రెండు లేవు.కాని మనిషి ఆలోచనలో అంతరంగం అనేది ఆ మనిషి అంతరాత్మకు కచ్చితంగా తెలుస్తుంది.చేసింది తప్పో, ఓప్పొ తేలుసుకొలేని వాడైతే తను మనిషే కాదు.కాని తెలుసుకొని పశ్చాతాపం కొరేవారైతే ఖచ్చితంగా అసమయంలో ఎంత సమర్ధించుకున్నా కళ్ళలో నీళ్ళు వద్దన్నా బయటకు వస్తాయి.అపరిస్తితులలో ఇంక "కడుపులో కన్నీళ్ళు ఎందుకు దాచుకొవడం" అనిపిస్తుంది.

నిజమే కదా...!! మనుషుల మద్య దూరం పెరగడానికి చాలా కారణాలు ఉండొచ్చు."ధనం, ఈర్ష, అత్యశ, గౌరవం, పనిలో వత్తిడ్లు, ఆకర్షణ, మనస్పర్ధలు, ఆలోచనలు, బందాలు, బంధుత్వాలు, అవగాహన లోపం, భయం, భద్యత, తొందరపాటు, భక్తి, ఫలితాలు, అభిరుచులు , అలవాట్లు, కొరికలు, అలకలు, దాపరికాలు, స్నేహం, ప్రేమ, పెళ్ళి, సంబందాలు, ఇలా చెప్పుకుంటూ పోతే ఆనంతం....."కాని కొన్నింటిని నివారించలేము, కొన్నింటిని తప్పించగలము.

కొంతమంది ఒత్తిల్లకులోనైతే,కొంతమంది పరిస్తితులు ప్రభవితం చేస్తాయి.కొంతమంది ఇంట్లో సమస్యలుయేదురైతే, కొంతమంది వ్యక్తిత్వాలు అడ్డుగా నిలుస్తాయి.సమస్య ఎదైనాకాని,

అన్నింటికి కారణం ఒక్కటే "మనసుల మద్య కుదరని అభిప్రాయం",
అన్నింటికి సమదానం ఒక్కటే "పరస్పర అవగాహన శక్తి".

ఇది ఉంటే ఇక "కడుపులో కన్నీళ్ళను ఎందుకు దాచుకోవడం...? ","ఆనంద భాష్పాలు తప్ప...".

జీవితం మచ్చలేని నిప్పు వంటిది. దానిని చేతులు పెట్టి సవ్యంగా వేలిగించుకున్న మనమే, గాలికి వదిలేసి చేజార్చుకున్నా మనమే. పొయిన వాటి గురించి ఆలోచించవద్దు అనడంలేదు. కాని వచ్చే వాటిని చేజారిపొనివ్వద్దు అంటున్నాను...!
ఆలోచించండి మీ జీవితాన్ని చక్కదిద్దుకొండి.

దన్యావాదములు...

42 comments:

aruna said...

ఈ రచన గురించి మట్లాడడానికి,ఆలోచించడానికి నా దగ్గర ఈ సమధానం ఉందా అని అనుకుంటున్నాను.గతంలో నేను చేసిన తప్పు నన్ను ఇంకా వెంటాడుతుంది.కాని అప్పట్లో దానిని నేను సరిగా అలోచించకపొవడం వలన ఇప్పుదు నేను ఎంత కొల్పొయానో తెలుస్తుంది.ప్రస్తుతం నేను అనుభవిస్తున్న ఈ జీవితం, ఇప్పుడు ఉన్న అలవాట్లలో 10% అప్పుడూన్న ఎంత బాగున్నో అనిపిస్తుంది.నిజమే జీవితం మచ్చలేని నిప్పు వంటిది. దానిని చేతులు పెట్టి సవ్యంగా వేలిగించుకున్న మనమే, గాలికి వదిలేసి చేజార్చుకున్నా మనమే.నా తొందరపాటు వలన,అవగాహన లేకపొవడం వలన నేను ఎం కొల్పోయానో తెలిసింది.మీ రచన చాల, చాల, చాలా............... బాగుంది.మీరు లాస్ట్ లో అన్నింటికి కారణం ఒక్కటే "మనసుల మద్య కుదరని అభిప్రాయం",అన్నింటికి సమదానం ఒక్కటే "పరస్పర అవగాహన శక్తి".చాల నచ్చింది.

అరుణ.

సాహితిచంద్ర said...

నమస్కారం శ్రీసత్యగారు!నిజంగా జీవితాన్ని దాని అవసరాన్ని కల్లకు కట్టీనట్టూ చుపించారు.నా లైఫ్ లో పొగొట్టుకున్న దేంటో వివరించారు.మీ "కడుపులో కన్నీళ్ళను ఎందుకు దాచుకోవడం...?" నిజంగా హేట్సఫ్ టూ యూ అండి.

amrutha said...

GOOD AFTERNOON SRI SATYA GARU Meeru cheppinattu
అన్నింటికి కారణం ఒక్కటే "మనసుల మద్య కుదరని అభిప్రాయం",
అన్నింటికి సమదానం ఒక్కటే "పరస్పర అవగాహన శక్తి".
Jeevitham antene raaji padadam dhenini ayina positivega theesukunte etuvanti abhipraya bhedhaalu vundavani naa nammakam okariki okaru ardham chesukuni brathikithe ee situation kuda vidadheeyadhu. ANTHENANTAARAA........... meeru lastlo cheppina rendu sentences chaala correctga chepparu chaala bagundhi.

srinivasa rao said...

chaala baguni! jivitam ante kolpovadame kaadu.vaatini gurthukutechukovadam ani chhala chakkaga chepparu.lastlo mee jivitam mee chetullone vundani chepparu.chala bagundi.neenu ippatinundi mee fanni avutunnanu.

Pratima said...

I am losing my best friend because of my ego feeling. He left his own place due to that reason. He changed his mobile no also. But at that time I did not noticed about his sincerity, and care on me. Right now I am feeling loneliness to full fill that gap. Daily I am sending a mail to him but he does not give any reply to me. But now I am waiting sincerely for him. Very nice posting.

సాహితిచంద్ర said...

మీ రచనలో మెస్సెజ్తో పాటు,దానిలో పెడుతున్న పంచింగ్ లైన్స్ కూడా చాలా బాగున్నాయి.మీ ఇంతకు ముందూ టపాలు ఒకవైపైతె, ఇది ఒకటి ఒకవైపు.నా మనసును హాత్తుకుందండి.

శాంతిరాజు said...

నమస్కారం శ్రీసత్యగారు!మీ టపా చల బాగుంది.ఆడదిగా పుట్టాకా కొన్ని ఇష్టాలను ఖచ్చితంగా చంపూకోవాలి.ఎందుకంటే మన సమజంలో కొన్ని ఆచారాలు, కట్టుబాట్లు వున్నాయి.వాటిని కాదని ఈ సమజంలో జీవించడం కష్టం.ఇష్టం లేకపొయినా కొన్ని విషయల్లో "కన్నీళ్ళను కూడా కలల్లా ఆ సమయంలో కరిగిపోమంటుంది మనసు".ఎందుకో తెలుసా అదే అమ్మయి మనసు.అమ్మయి ఆలోచనకు అంతవరకె స్వెచ్చ,స్వాతంత్రం.కాని జీవితంలో పొగొట్టూకున్నది.ఇంక రాదు కద భవిషత్తులో రమ్మన్నా.నేను కొల్పొయిన వాటిని మళ్ళి అలోచించెలా చేసారు.కాని నాకు ఆ మరపురాని గురుతులన్ని కావలని వుంది.కాకపొతె నేను ఇప్పుడు ఒకరికి భర్య స్థానంలో వున్నను.ఇప్పుడు నా ప్రపంచం అంతా నేను నా భర్తా నా బాబు.ఇంతే నాలొకం. మొదట్లో నాకు అవి నిరంతరం గుర్తుకువచ్చిన వాటిని కాలంతో పాటే మరిచాను,ఇప్పుడు నేను నన్ను కన్న వాల్లను కుడా అప్పుడప్పుడు గుర్తుచెసుకుంటున్నాను. అంతా నా కుటుంబం అంతే.తలచుకున్నప్పుడల్ల కన్నీల్లు రావడం తప్ప ఎమి ఉండదు. అందుకే ఆలొచించడం కుడా మనేసాను.మరొక్కసారి మీకు నా ఆశిసులు.

vasundhara said...

What an amazing concept you have published today. It’s really heart touching concept. I am losing my tears while read this message. It’s awesome and mesmerizing. Every time the people should sacrifice something for the parents, love, relatives, etc.. But they feel for that for life time. But some day they will forget the past happenings in the same manner. But life is god’s gift we should not close that for any reason. Keep publishing such a heart touching postings. Picture is so nice.

vivek said...

Sorry srisatya gaaru innallu mee rachanalaku edo oka comment pettevaadini kaani ippudu ee comment pettalo kuda ardham kaavadam leadu.idi andhari lifes lo jarigede.endukante prati vishayamloa neenu goppa neenu goopa anukovadam vallane ilantivi close relations debbatintaayi. Meeru cheppindi nijame aa samayam lo tappu, oppula gurinchi alochinchakundaa decisions tisukuntam taruvaata adi kaavalanaa dakkinchukoolemu.eeppudu navvutu andharini navistuntaanu kaani naalo kuuda oka vishadam vundani naaku,( aa ammayike telusu).peeru cheppananduku sorry. Kaani chesina tappuku nijam gaa ippudu shygaa feel avutunnanu. Thanks for the beautiful story.

vivek

aruna said...

rశ్రీసత్య గారు!నేను ఇప్పటికి ఏ 20 సార్లు చదివుంటాను.నాకు ఇంకా,ఇంకా చదవాలని ఉంది.మీరు రాసిన ప్రతి టపా చదువుతున్నా కాని,ఇది ఎందుకో నా కొసమే రాసరా అనిపిస్తుంది.

ఆరుణ.

vivek said...

i loved this writing srisatya gaaru! neenu inka eemi chudalanukovadam leedu, naa alochananta tanagurinche tanatho okasari matlaadalani vundi.i want to talk to her.neenu ee tappu cheyyaledu adi tanaki chepte chaalu inka naaku emi akkarledu.inka tanaki kanabadanu kuuda.naaku matlaadadaniki chance dorukutundaa.tanukuuda ee blogs baga follow avutundi.tanu kuuda mee blog chuste naakanna santhoshinche vallu evaru vundaru.

vivek.

amrutha said...

Nhijame iddharu manushulu vidipovadaniki kaaranam vaalla iddhari madhya vunna EGO kuda. Endhukante ee ego vunnappudu okaru cheppe mata okaru vinaru tanu cheppindi nenedhuku vinali ani okariki okaru anukuntaru kaani okasari edhutavaalu cheppindi kuda positive ga theesukunte vidipoye prasakthe raadhu kani aa egoni matram vadalaru andhike manishi ayyaru ilaanti vaatini control chesukoka pothe jeevithamlo anni kolpothaamu tharuvaatha kaavali anukunna thirigiraavu meeru cheppinattu "CHEYI JAARINA ROJA PUVVU LO" ANDHUKE EDHAINA MANA CHEYI JAARAKA MUNDHE JAAGRATTHA PADAALI. Thanks for your beautiful poetry.

vivek said...

bye srisatya!i am leaving the net.But tomorrow i will put a comment to this posting.kanni naaku chala chala touch chesina posting idi.tappuga anukokapothe "i like you".for posting this.ee rojunundi okkariki manchi friend gaa vundaalani vundi.tappakundaa vuntaanu.bye.

vivek.

Bangaram said...

Pranam ga preminchina vallu duramyitae adi mana manchi kae ani ela anukuntam sri satya garu.Tana pranam anukunnadi duram ayithae adi mana manchikae ani manam mana mansuni mosam chesukoni eeni rojulu batakagalam. Paristhitula valla enka chala karanala valla chala mandi vidipotaru.Mana nirlakshyam valla kuda kontamandi vidipotunnaru. Okkasari chestae danini mistake antaru, chala sarlu chestae blunder antaru, mari prati sari chestae danini emantaru. Adi tappu ani telisi kuda chestae evarina em chestaru. Ee relation lo nina nammakam important. Eppudu rendu chetulu kalistae nae chapattlu okka cheti to em cheyalem. Alanae okarae relation nilupu kovalani prayatnistae labham undadu. Eddariki aa tapana undali kada. Emantaru….Mana prayatnam lekunda nae chei jari poyindani vapovadam, eduti varini bada pettadam enta varaku nyayam…..
Edi prathi vidipovalanukunae vallu alochinchalsina vishayam kada.

Aditya said...

Really touching this naration.very good post.

Aditya.

srisatya said...

అందరికి శ్రీసత్య నమ:సుమాంజలి."కడుపులో కన్నీళ్ళను ఎందుకు దాచుకోవడం...?" ఈ రచన ఎవరిని ఉద్దేశించి రాసినది కాదు.ప్రతి ఒక్కరి జీవితంలో ఎదో ఒక సమయంలో జరిగే యదార్ధగాద ఇది.జీవితంలో ఎదైనా కోల్పొయేటప్పుడు,అ క్షణంలో ఏదోఒకటి చేసుకోవాలి అనిపిస్తుంది. మరి భరించలేనపుడు చచ్చిపోవాలి అనిపిస్తుంది.పుట్టే ప్రతివాడు మరణించక తప్పదు.కాని బలవంతంగా చనిపొవడం అనేది ఇప్పుడు సాధారణ విషయం ఐపొయింది. కాని ఆ సమయంలో బ్రతికుంటే మళ్ళి కొత్త జీవితాన్ని పొందోచ్చేమో (ఆలోచించండి)అనే ఉద్దేసంతోనే ఈ రచన ప్రచురించాను.ఇది ఎవరినైన బాద పెట్టీ వుంటే క్షమించండి.

మీ శ్రీసత్య

srisatya said...

అరుణ గారికి,శాంతిరాజు గారికి,వసుంధరా గారికి,ప్రతిమా గారికి నా నమస్కారం.మీకు మీ జీవితంలో జరిగిన పాతసంఘటనలను మళ్ళి గుర్తు చేసినందుకు నన్ను క్షమించండి.కాని కొన్ని విషయల్లో నాకు చాల సంతోషంగా వుంది.మీరు మీ తప్పులు,లేదా మోసపొయిన క్షణాలను వాటికి మీరు పడుతున్న పశ్చతాపం నాకు నచ్చింది.అన్నింటికి కారణం ఒక్కటే "మనసుల మద్య కుదరని అభిప్రాయం",అన్నింటికి సమదానం ఒక్కటే "పరస్పర అవగాహన శక్తి".ఇది పాటించి మీరు మీ జీవితంలో ముందుకు సాగుతున్నందుకు మీకు నా జోహర్లు...

శ్రీసత్య.

srisatya said...

సాహితి చంద్ర గారికి,శ్రీనివాస్ గారికి,అదిత్య గారికి నమస్కారం! నా రచనలు మీకు నచ్చినందుకు నాకు చాల ఆనందంగా వుంది.ఇలనే నా తరువాతి రచనలను అదరిస్తారని ఆశిస్తున్నాను. మీకన్నా చిన్నవాడి నైనా నా రచనలను అదరించిన మీకు నా ధన్యవాదములు... మీ ఆశిసులు ఇలనే యెల్లప్పుడు వుండాలని, మీ కామెంట్స్, నా రచనలో తప్పులు ఏల్లపుడు సరిదిద్దాలని కోరుకుంటూ.

మీ శ్రీసత్య.

vidya said...

hai srisatya gaaru!this is vidya, last time i have put a comment for your "eekkadiki ee payanam". yesterday i called to aruna she spoke with me very dull.i just asked her what happend to you.she told me that see the srisatya's blog once after that you just call to me.but at that time i already went to my room.just now i seened your posting about "kadupulo kannillanu enduku daachukovadam". from that onwards i understand that, why aruna feel yesterday like that.now iam also feel like her.because i cannot give any comment for this posting.sorry.with tears.
vidya.

srisatya said...

వివేక్ గారికి,అమృతా గారికి నా నమస్కారం.మీరు మీ లైఫ్ లో ప్రస్తుతం చాల తీవ్రమైనా పరిస్తితులలో వున్నరు అనిపిస్తుంది.కాని అందరి లైఫ్ లో కుడా ఇదే పరిస్తితులు వున్నాయి.అది మీరు గమనించడంలేదు.ఐతే కొంతమంది పైకి చెప్పుకుంటారు, కొంతమంది చేప్పుకోవడానికి ఇబ్బంది పడతారు(అంటే చెప్పుకోలేని పరిస్తితుల వల్ల).దానికి మీరు వెలుగుతున్న నిప్పు పైనా ఇంకా ఆర్జం పోసినట్టు మీ మటలతో ఇంకా సమయం,సందర్బం లేకుండా బాద పెట్టడం మంచిది కాదు అని నా అభిప్రయం.ఏందుకంటే ఆ పరిస్తితులలో అవతలి వ్యక్తికి ఇంకా మనుషులు అంటె ద్వేషం పేరిగే అవకాసం మీరె ఇచ్చినట్టు అవుతుంది.పరిస్తితులు ఏవైనా అన్నింటికి ఒక్కటే మార్గం అదే "నమ్మకం".మీ వాల్లు కూడ ఈ బ్లాగ్ చూడాలని కోరుకుంటూ.

మీ శ్రీసత్య...

amrutha said...

Avunandi meeru cheppindhi correcte iddhari madhya kavalasindhi nammakame kani aa nammakamu, value, ishtam anevi okari vaipu nunde vunte kudaraduga rendu vaipula nundi vundali edhaina okari ishtam tho jaragadhu adi avathali vaalu kuda ardham chesukovali preminchukovadam ante kalisi vundadam matrame kaadhu anni kalisi panchukovali okari maataku okaru value ivvali. Naaku kaavalasina vaallu kuda mee ee msg dhvaraa telusukuntaaru ani asisthunnanu.......

srisatya said...

బంగారం గారికి,విద్యా గారికి నమస్కారం!మన ప్రాణం అనుకున్నది దూరం ఐతే అది మనమంచికే అనలేదండి.కాని మనం ఒక్కొక్కసారి పరిస్తితులకు కూడా రాజీ పడాల్సి వస్తుంది.అలా అని దానిని తప్పు కాదు అనడంలేదు.ఒకరి ఇష్తం కొసం అందరిని బాద పెట్టడం ఏంతవరకు సబబు చేప్పండీ.ఒక సంబందం విడిపోవడానికి చాల కరణాలు ఉంటాయి.కాని అ కారణాలను ఒకరి వైపే చుపిస్తూ తనే తప్పు చేసినట్టూ అనడం న్యాయం కాదేమో.ఆలోచించండి.

మీ శ్రీసత్య....

vidya said...

hai srisatya gaaru!your are right but how far we have to sacrifise ourselves.every time,if we have to sacrifice then what is the use of loving someone.but one thing is correct whenever the mistake happend the both people sit and solve the problem in a peaceful manner.then if we lose someone we have to realise the thing without any intruptions.thanks for reaplying.and thanks for the posting such a nice story.its really very,very heart touching.

vivek said...

Srisatya gaariki,nijame meeru cheppindi NAMMAKAM lekapothe edi jaragadu.kaani neenu chesina tappuki ippudu bada padutunnanu.kaani aa rojjulu tirigi raavu kada.

vivek

Bangaram said...

Sri Satya gaaru!Okkaridae tappu ani blame cheyadam kadu naa post ardham.Paristithula valla vidipovadanini evaru avoid cheyaleru. Ala ani mana prayathnam koncham kuda kuda lekunda gali lo deepam petti devuda needae bharam & naa karma entae ani vadileyadam enta varaku nyayam.Kaneesam edutivari badanu ayina panchu kovadam tappu kademo.Manasikam ga krungi poyina kshanam lo mana anukunae valla okka odarpu maata aa manasuki kondanta balam estundi.Adae mana anukunna vallu kuda react avvaka potae aa manasu enkenta bada padutundo …alochinchi chudandi.

శాంతిరాజు said...

నమస్కారం శ్రీసత్యగారు!మీ సమాదానానికి చాలా సంతోషంగా వుంది.నిన్న ఆ టపా చదవగానే నాలో తెలియని ఉద్వేగం కలిగింది.అందుకే నా పాత గురుతులను ఒక్కసారి గుర్తుకు తెచ్చుకున్నాను.అంతేకాని ఇంకేమి లేదు.మీ రచన చాలా బాగుంది.మీలో నచ్చిన అంశం చుట్టూ ఉన్న సంఘటనలను చాలా చక్కగా వివరించి మరల గుర్తు చెస్తారు.దానికి మళ్ళి సమదానం చేప్పమనడమో, లేదా ఆలోచించమనో అంటారు.చుడడానికి సాదారణంగా ఉన్న ఆలోచించడానికి అంతుపట్టదు మీ రచన.మరొక్కసారి మీకు నా ఆశిసులు.

amit said...

baagundi.very nice poetry.

వేణూ శ్రీకాంత్ said...

చాలా బాగుంది.

vivek said...

annaya!pilupu maarindaa ani chustunnara.naaku alane nachhindi.enti,emaindi 3 days nundi ee posting cheyyaledu.mee posting kosam waiting ikkada.

vivek

aruna said...

నమస్కారం శ్రీసత్య గారు!ఈమైందండి ఏ టపాని పొస్ట్ చెయ్యలేదు.

అరుణ.

varshini said...

Ur meessage is very nice iam ur fan really i like ur poetry and ur message.sri satya sir just i want u ask u one thing and plz give answer for that question r u loving any one? dont take it serious sir why i asked u because ur poetry and ur feelings are like that is it wrong bye waiting for ur answer

బొల్లోజు బాబా said...

good narration.
convincing style
poetic expression

very fine
go ahead. awaiting more posts

bobby said...

very heart touching post.

vidya said...

good morning srisatya sir!when ever i opened your blog every time i want to see the post ""కడుపులో కన్నీళ్ళను ఎందుకు దాచుకోవడం...?".i canot express the feeling while reading this publishing.its really amazing.i loved it.very very very much******

సాహితిచంద్ర said...

మీ రచనలలోని బావం జీవత్వం ఉట్టిపడేలా ఎల రాస్తారు శ్రీసత్య గారు.నాకు నిజంగా చదువుతున్నంతసేపు మతిపోయింది.నాకు ఎన్నిసార్లు చూసిన ఈ రచన,అమ్మ రచన చుడాలనే అనిపిస్తుంది.

నవకవి said...

చాలా బాగుందండి.నిజంగా తప్పు చెసేముందు ఒక్కసారి అలోచించుకుంటే ఇంక జీవితంలో "కడుపులో కన్నీళ్ళను ఎందుకు దాచుకోవడం...?" మీరు చెప్పింది చాలా బాగుంది.

naveen said...

exrodinary posting sir.neanu ee ppudu ilanti tapaa chudaledu.well posting.

నవకవి said...

మీ రచనకు నేను మార్కులు వేయడం లేదు శ్రీసత్య గారు! సమజంలో మార్పుకోసం మీరు పడే ఆవేదన కోసం నా ఈ 100 మార్కులు.ఈ రచనకే కాదు మొత్తం మీ అన్ని రచనలకు నీను ఒక్కొక్క దానికి వేసే మార్కులు 100.

శాంతిరాజు said...

మరళ చుడాలి అనిపించిందండి. చాలా బాగా రాసారు. మీ కవితలలో ప్రేమ,విరహం,బాధ,స్నేహం,భవబంధాలు వగైరా అంశాలని బాగా వివరిస్తారు. మీ తరువాతి టపాలలో కూడా మంచి సందేషం ఉండాలని కోరుతున్నాను.

vivek said...

eenni saarlu chusina inka inka chudaalanipinche blog ante mee de alane enni sarlu comment pettina inka inka comment pettali anipinche rachana kuuda ide meelane mee rachana kuuda prateakamainadi.

vivek

aruna said...

నమస్కారం శ్రీసత్య గారు! మాటలుచాలని బావాలతో,మనసులు మురిసే ప్రణాళికతో టపాలు రాయడం అంటే మీరె.అందం,సాహిత్యం రెండింటికి అర్ధం మీ బ్లాగు."కడుపులో కన్నీళ్ళను ఎందుకు దాచుకోవడం...?" ఇలంటి పరిస్తితి పగ వాళ్ళకు కూడా రాకుడదు.


అరుణ.

vinukondapraveen said...

sri satya meeru rasina pratidi manasuku hadhukune la undi super